Nu var det länge sedan som jag skrev om min mamma.

I helgen åkte hon med sin son till Jönköping och hälsade på sina systrar. Jag tänker på att i den åldern som hon är så är alla syskon gamla och det blir som en sista resa eller ett slags adjö. Det måste kännas smärtsamt. Jag vet att hon var glad för att hon fick hälsa på sina systrar.

Jag tycker ändå att det är fantastiskt att hon fortfarande orkar sitta i en bil så många timmar och att hon ser fram emot det, men det har alltid varit mammas starka sida.

Nu är det inte alltid så att hon har samma lust som innan utan hon känner sig ofta trött.

Och längtar efter oss barn.

Livets gång-tiden som går.

Här är en bild när mamma sjöng på Mollys dop.

SONY DSC