Sitter på tåg till Göteborg. Solen står redan högt trots den tidiga timmen. Det är så stilla, vackert i de olika landskapen som jag åker igenom. Tänker på fågelskådarna som är uppe tidigt för att fånga fågellivet när jag sett en hel del fåglar som simmar i sjöar jag passerat. Jag känner mig uppfylld med en inre stillhet och förväntan. Dels att kunna resa igen och att få åka och arbeta med Emalljmåleri KKV samt att assistera i en utställning Grafik i väst.
Jag har dubbelt skydd när det gäller Covid pga att jag var sjuk och har blivit vaccinerad😊. Börjar allt att återgå till det normala igen? Eller blir det mera bakslag?
Det har varit tufft för oss konstnärer i pandemin trots hjälp i form av stipendier men jag hoppas på bättre tider! Som att kunna ha kurser, ej inställda utställningar och mer försäljning.
Ja jag har hopp😊