DN idag på insidan berättar Peter Fowelin  om sin frus sjukdom och död och sin bok som han har skrivit.

Där säger hans fru (som nu är död) när de är ute och går i vårsolen, ” Tänk att man måste dö för att lära sig att leva”

Så många personer som ska dö som just har sagt detta. Och jag har också sett flera personer som har varit svårt sjuka som till slut har förstått att de är älskade. De har nått någon acceptens och har varit nöjda med det lilla.

Ändå har vi som är friska så svårt att förstå just detta. Att leva i nuet och se det lilla.

Varje gång jag läser just en sådan här mening så får jag en tankeställare. Att gå tillbaka i mig själv och leva här och nu. Njuta av grå skalan i naturen, njuta av maten, frukten och grönsakerna. Glädjas med barnen för de är här och nu. Glädjas över att jag är frisk och kan röra mig utan att det gör ont någonstans.Glädjas över att jag har vänner som jag har en dialog med över livets olika skeenden. Och glädjas över kärleken.