Jag har alltid varit lite rund och kraftig och har haft ”kraftig benstomme” som det hette! Eftersom jag har varit rörlig och bra på idrott så har jag ej blivit retad mer än av min bror som sa fetknopp ihop med sina kompisar.Men det var bara en kort period och har inte satt så djupa spår.
Men jag har alltid känt mig stor när jag har jämfört mig med mina kompisar som var smala. När jag var ung tjej så tyckte jag ej heller om att gå i kjol och hade svårt att hitta kläder som jag tyckte satt bra. Som tonåring umgicks jag mycket med ett tvillingpar som var smala och snygga och som killarna flockades runt.Deras mamma sydde vackra klänningar som satt snyggt på dem. I mitt huvud var jag ej snygg i klänning vilket ej var sant!
Detta med idealet om hur man ska se ut och att man ska vara smal sitter djupt hos många kvinnor. Det är lätt att börja banta och vet ni att var fjärde kvinna kan utveckla Anorexia vid en bantning.Så skrämmande och farligt. Det är lättare än man tror att fastna och få en skev kroppsuppfattning. Även fast kvinnor som har en ätstörning är så smala så känner de sig som feta. Vad viktigt det är vad vi säger till småflickor och att vi ej håller på att tala om bantning och att vi är tjocka så de små hör oss och börjar tänka.Kropps idealet finns hela tiden runt oss. Skyltdockor, när har du sett en skyltdocka som är lite kraftig ? nej alla är otroligt smala.
Tänk vad skönt det är att bli äldre och faktiskt kunna acceptera sig som man ser ut. Vad tråkigt det skulle vara om alla såg likadana ut. Det är mångfalden som skapar samhället, men visst finns det ändå en längtan efter att inte bära på för många kilon. I min ålder så tror jag inte man vill gå ned i vikt för att man inte accepterar sig själv . Nej jag tror att det är en hälsoaspekt. Det är inte bra att bära på för många kilon. Knän, fötter och ryggen mår inte bra av det.
För mig tänker jag att det allra viktigaste är att jag rör på mig dagligen, men att jag ändå försöker att hålla någon balans mellan kost och motion.
Idag har jag lyssnat på Isabelle Gullden sommarpratare som tog upp idrott och att inte bära på för många kilon. Hur hon fick kostscheman av sina tränare som tyckte att hon borde gå ned några kilon så hon skulle bli bättre i sin idrott. Hon spårade ur och åt alldeles för lite samtidigt som hon tränade hårt. Det var en omöjlig ekvation.
Lyssna på henne.
Tack Fia för enkla rader om så svåra känslor.
Tack Susanna för din kommentar! Det här är viktiga saker att ta upp. Våra fina kroppar
Kram