På lördag ska det bli begravning av mamma. Jag känner mig lite orolig. Undrar hur det blir? Undrar hur det kommer att vara för mig? Jag tycker inte om begravningar för att det vänder upp och ned på hela mig och nu är det min mamma. Jag tror att det blir fint men! Jag vet att det är otroligt viktigt med begravning, det är viktigt att få var ledsen och framför allt att få vara där tillsammans och minnas henne. Jo det är det som är det viktigast.

Jag är tacksam att vi är tre syskon och att vi har så nära kontakt . Hon var mamma till oss tre och har betytt mycket för oss kanske på olika sätt och nu får vi stötta varandra. Sen finns våra nära man och fruar och alla våra barn. Mamma har betytt mycket för många det vet jag och alla sörjer vi henne på olika sätt.

Sedan kommer vi att sörja henne under lång tid framöver. Detta är bara en station i hela sorgeprocessen.

Och över oss sitter hon säkert och tittar på oss eller om hon flyger omkring i rummet. ja vi vet ju inte var hon är eller hur det är? men hon har säkert det bra. Det var det hoppet hon hade att få komma till himlen närmare Gud. Det var det hon trodde och det var det som bar henne hela livet.

Lilla mamma , jag saknar henne och mest hennes ansikte som alltid sken upp när jag kom. Så mycket kärlek.