Igår svämmade mitt hjärta över av kärlek till denne man som jag har levt med i 25 år. Jag gick efter honom i skogen , jag såg hans gång som fortfarande är spenstig men ibland lite mer stel. När jag var ute en sväng med bilen och kom tillbaka så hade han städat hela huset. Jag fick vara med honom på fest i lördags och dansa. Fortfarnade tycker jag att jag har den snyggaste mannen!
Jag älskar hans lukt .
Så just nu är jag så kär.
Tänk att det går upp och ned och har gjort det under alla dssa år. Det har funnits perioder när det har varit tungt och känslan inte har varit på topp , mest missförstånd och besvikelser. Och många gånger handlar det om ett beslut att hålla ihop , viljan att fortsätta kriga ihop. och så kommer dessa dagar när hjärtat svämmar över.Och jag tycker att det bara har blivit bättre och bättre. kanske beror det på at vi har båda lärt oss ”att lyfta på hatten” och gå vidare. Man hetsar inte upp sig för samma småsaker som vi eller jag gjorde i början av vår relation.
Kärleken behöver vårdas och vara värd att ”kriga” för. Det finns inga garantier. Och man kan inte luta sig tillbaka och tro att allt ska bestå och vara om man inte är beredd att kämpa!
Detta är en form av kärlek.
Det finns en annan kärlek till sina barn. Sina barn som man älskar mest av allt i hela världen, som man måste kunna släppa som mamma när de är vuxna och det är inte lätt. jag vill ha dem nära mig och inte, de ska klara sig själva. Tänk min mamma ssom är 94 år , jag kommer alltid att vara hennes lilla flicka som hon oroar sig för!
Sen kärleken till föräldrar och syskon .
Och kärleken till vänner. Jag har flera vänner som jag älskar men inte hinner träffa så ofta.
Och det viktigaste för mig källan varifrån som jag hämtar kärleken -Guds kärlek.